Minnen

Edenryd, en plats och ett hus med så mycket minnen. Jag har inte varit här på väldigt, väldigt länge av olika anledningar. Ja det är flera år sen faktiskt. Min farmor finns inte hos oss längre, tyvärr. Men alla minnen finns ju kvar.
När vi körde på vägen såg jag huset mellan träden och mjölkkannan stod på sin plats vid grusvägen in mot huset. Det vita huset stod där som det alltid har gjort. Pilträdets grenar vajade i vinden och mellan träden såg jag kohagarna och så havet längre bort. Växthuset stod på sin plats, något slitet och tomt. Han är ju gammal nu Olle (min farmors sambo) och orkar inte med trädgården. Inne i garaget luktade det precis som det gjorde när jag var liten och på sidan av garaget växer det nu ormbunkar, där hade jag en liten sandhög som jag lekte i och satt på min lilla grävskopa. När vi gick in i huset blev jag 10 år igen och det kändes nästan som om farmor skulle sitta på sin stol vid köksbordet och vänta på att jag skulle komma in och krama henne. Allt var precis som förr. Samma möbler, tavlorna hängde exakt där de alltid hängt och i bokhyllorna stod samma fotografier på oss barn och barnbarn. Tog ett foto på bilden med 5 generationer. Min farmor är uppe till höger. Så mycket minnen, lite ont i hjärtat. Vi körde till minneslunden på kyrkogården där hon ligger. Fint blev det med ljuset tänt. Min fina farmor. 11 år har gått, saknad men aldrig glömd <3