Jogging

Jag som egentligen HATAR att springa och ger upp så fort det blir jobbigt och inbillar mig att jag har ont någon stans så jag måste stanna har faktiskt börjat springa så smått.. Än så länge orkar jag inte springa så långt men det känns som det går framåt sakta men säkert. Igår mötte jag upp Annet i skogen och vi började med att gå 1 km och sen sprang vi 1 km.. Ja inte riktigt för jag fick jätteont av mitt knäskydd och det var inte skönt så jag fick stanna några gånger.. Tog av det när vi kom till bilen. Vi drack lite vatten och så sprang vi 1 km.. Sjukt jobbigt och jag flåsade nog så det hördes i hela skogen men jag fixade det. Ha ha, klappade mig själv på huvudet och jag är faktiskt sjukt imponerad över mig själv. Sen gick vi 1 km tillbaka till bilen. Idag efter jobbet skulle jag försöka igen.. Det gick väl sådär måste jag erkänna.. Gick först 1 km och började sen springa. Mina vader protesterade men ajg försökte fortsätta. Två gånger fick jag stanna och jag blev lite irriterad på mig själv. Man vill ju så mycket. Sen gick jag 1 km och sprang därefter hela vägen in i mål. Jag sa till mig själv att: "Om du inte springer hela vägen till målet får du gå rundan en gång till" ha ha, det fungerade men jag var ganska trött efteråt.. Ja ja, någon gång ska jag fan i mej springa hela rundan.. Det är ett löfte..