En tickande bomb

Jag vet inte riktigt vart jag är på väg just nu.. Idag var jag hos mamma och fick lite healing.. Blev helt känslomässigt utmattad efteråt.. Hon sa att min kropp var trött och tung.. Att jag inte skulle lägga locket på utan tillåta mig att känna och släppa ut allt det jobbiga som jag känner inuti.. Det är OK att vara ledsen och gråta.. Jag var på väg att bli mentalt och känslomässigt utbränd.. Förmodligen har hon rätt..

Jag känner att jag är på väg någonstans.. Alla känslor som jag begravt inombords kommer snart att explodera.. En vacker dag kommer jag nog inte orka utan bryta ihop fullständigt.. Hur många nederlag och besvikelser klarar min kropp av?? Jag vaknar varje dag med en känsla av att jag inte borde stiga upp ur sängen, av en tyngd över mitt bröst, av rädsla, längtan och saknad.. Min aptit har försvunnit och jag känner mig från och till bara illamående.. Jag orkar inte göra någonting, har inte lust att göra någonting.. Jag lever knappt, bara existerar.. Ja det är väl bara en tidsfråga innan bomben exploderar..