Upp och ner

Vad ledsen jag känner mig. Ledsen och lite tom inombords. Det är så svårt att göra rätt och säga rätt saker ibland. Hur man än gör så blir det bara fel. Ska man hålla tyst och bara låtsas som ingenting trots att man är både besviken, ledsen och arg? Eller ska man stå upp och ryta ifrån och riskera att någon annan blir besviken, ledsen och arg? Det gör så ont inuti mig och jag känner mig så tom. Vad är det som händer med mig? Om jag ska vara ärlig så känner jag mig lite som det svarta fåret, som att jag inte hör hemma någon stans. Det kanske är fult att känna eller tänka så men jag är nog en utböling som inte känner att jag passar in eller så. Finns ju så många saker som jag har svårt med och måste kämpa för att klara av. Det går upp och det går ner, alldeles för mycket ner just nu och jag känner starkt för att bara ge upp. Att acceptera att saker och ting är som de är, sluta hoppas och bry mig så mycket. Helt enkelt sluta kämpa. Är det värt det? Att kämpa så in i helvete för någonting som förmodligen aldrig kommer att ske. Jag önskar jag kunde fly långt bort, till någon lugn och enslig plats där jag kunde sitta på en brygga och bara blicka ut över havet och lyssna på vågorna. Slippa kämpa, slippa tänka på om jag ska ryta till och riskera att någon blir besviken, arg och ledsen, precis som jag är. Eller göra fel och säga fel saker i andra situationer. Många saker är komplicerade och andra saker måste accepteras. Jag har lust att gråta, klumpen i mitt bröst gör så ont och växer sig större och större. Jag är rädd och lite feg. Varför kämpar jag egentligen? Vad kämpar jag för? Det har jag nästan glömt.