Botad??!!

Jag som trodde jag var någorlunda botad men jag hade visst fel. Micke har kräkt och nu ligger jag här i soffan och känner mig lite lagom panikslagen. Han ligger i sängen under två filtar och fryser. Jag har bara lust att lägga benen på ryggen och rymma hemifrån. Kanske sova i bilen eller nått. Jag vet inte om det är kräksjukan han har fått eller om det är någonting annat. Hur kunde jag bara tro att jag var någorlunda botad? Att jag skulle kunna hantera detta? Det har fungerat så bra de senaste åren men nu när jag ligger här och funderar på saken, inser jag ju att det till stor del kan bero på att jag inte varit så mycket utsatt för det. Då glömmer man ju bort att vara rädd och oroa sig efter hand. Vilket är både bra och dåligt. Det är skönt att slappna av och sluta tänka på det men nu när det väl hände känns det som en spark i magen. Hur ska jag överleva detta? Ligger här i soffan, på helspänn och lyssnar efter minsta lilla ljud inifrån sovrummet och vågar inte gå på toa. Känner mig helt skakis och tårarna är nära. Skäms faktiskt över mig själv, det är ju mest synd om Micke. Jag är sjukt besviken på mig själv just nu. Detta kommer bli en lång natt med många jobbiga tankar.