tisdag 3 juli 2012

Så dumt

Varför varför tittade jag på just den snutten av en film som nästan var slut dessutom. Led verkligen med tjejen i filmen. Varenda ord hon gråtande sa till sin kille gick rakt in i mitt hjärta och jag skulle kunna säga precis samma sak. Jag kände hennes smärta, den är min oxå. Jag vet precis hur det känns varje gång mensen kommer. Jag vet precis hur det känns att ligga där hos doktorn och bli undersökt.. Hur ont det gör i hjärtat och hur ledsen man blir när det inte blir som man hoppats. Tjejen i filmen fick sitt barn till slut. Jag bröt ihop fullständigt. Grät så jag trodde hjärtat skulle brista. Det gjorde så ont att jag nästan inte kunde andas.. Tack till min underbara Micke som tröstade mig bäst han kunde. Om vi slutar hoppas, vad finns då kvar??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar